KARIN

Det finns så många som har svårt för lesbiska och gay
åhh de kan jag inte alls förstå för mig är dom okej

Som tur för dom att det finns fina människor som jag
som har förståelse för homo över lag

Men varför tala öppet om sin läggning överallt
och deras rättigheter är väl ändå dallt.

Varför är det så svårt med kärlek?
Oftast känns det som om att man verkligen känner för den personen som man verkligen inte kan få.
Eller att någon annan känner för en som man själv inte har känslor för.
Den enda kärleken man kan lita på just nu är den kärleken som man har till sin familj och sina vänner.
Men det är inte alltid den kärleken räcker för att man ska vara lycklig och glad. Det finns en annan kärlek som ibland
behöver fylla de tomrum som man bär.

Jag har så mycke kärlek och ge men har ingen o ge den till. Ett tag trodde jag att jag faktiskt hade det, men planer ändras i livet. Nått som jag inte alltid förstår.

Om du verkligen tycker om mig så mycket som du gör och verkligen vill så måste du våga..
Snälla var inte rädd. I framtiden finns inte det förflutna, lita på mig.

Tack Linda för allt, du är en underbar vän!!!

Jag har haft långa samtal med flera av mina närmsta vänner om vem jag egentligen är.
Det kan låta som nått jätte töntigt kanske att ens fundera över det men ibland så undrar 
jag verkligen och vill finna svar på den frågan.

Mina vänner är verkligen underbara. Jag har flera gånger försökt att vara någonting som jag inte är på grund av att de flesta människor är det. Men tillslut så finns det en gräns hur länge man egentligen orkar vara någon som man inte är. Innerst inne har jag helatiden vetat svaret men försöker få in mig på samma spår som andra fast jag vill gå den andra vägen, den sanna vägen för just mig.

Som blivande förskollärare så har jag sett mina tankar om mig själv som en nackdel inom yrket och tillsammans med andra människor. Det är viktigt att man är sig själv, respekterar varandra, accepterar olikheter o skillnader.
Jag ska stärka barns självkänsla, självförtroende och mycket annat tillsammans med hela verksamheten.
Min frågan är.

- Hur ska jag kunna göra allt detta i min yrkesroll när jag själv som pedagog inte är den jag egentligen är?

Jag har talat mycket med min handledare på min VFU om detta och hon är stolt över mig att jag helatiden gör framsteg med att faktiskt vara mig själv. Känns oerhört skönt att ha den tilliten, förtroendet och stödet hos en annan vuxen inom yrket liksom. En som förstår hur viktig självkänslan faktiskt äör för en själv när man ska hjälpa andra med den.

Jag har pratat mycket med min nära vän Linda som jag verkligen är så glad att jag har.
Du har gett mig stöd, råd, hjälp och ALLT helatiden. Du ställer alltid upp och jag uppskattar verkligen det.
Jag var verkligen överlycklig när jag för första gången ändrade min identitet/läggning på kontakt sida. Det är först nu som jag verkligen vet vad jag själv är. Mina vänner har vetat de innan då jag själv blundat för sanningen.

Nu kan jag äntligen vara mig själv fullt ut!!!

Puss på er alla. love u

Va ska jag blogga om?
Ska det handla om samhällsfrågor?
Om mig själv?
Om mitt liv?

Hmm hur jag än vrider o vänder på det så
skriver jag ändå inte om hela mig själv!!