Varför dölja den man egentligen är?
Jag har haft långa samtal med flera av mina närmsta vänner om vem jag egentligen är.
Det kan låta som nått jätte töntigt kanske att ens fundera över det men ibland så undrar
jag verkligen och vill finna svar på den frågan.
Mina vänner är verkligen underbara. Jag har flera gånger försökt att vara någonting som jag inte är på grund av att de flesta människor är det. Men tillslut så finns det en gräns hur länge man egentligen orkar vara någon som man inte är. Innerst inne har jag helatiden vetat svaret men försöker få in mig på samma spår som andra fast jag vill gå den andra vägen, den sanna vägen för just mig.
Som blivande förskollärare så har jag sett mina tankar om mig själv som en nackdel inom yrket och tillsammans med andra människor. Det är viktigt att man är sig själv, respekterar varandra, accepterar olikheter o skillnader.
Jag ska stärka barns självkänsla, självförtroende och mycket annat tillsammans med hela verksamheten.
Min frågan är.
- Hur ska jag kunna göra allt detta i min yrkesroll när jag själv som pedagog inte är den jag egentligen är?
Jag har talat mycket med min handledare på min VFU om detta och hon är stolt över mig att jag helatiden gör framsteg med att faktiskt vara mig själv. Känns oerhört skönt att ha den tilliten, förtroendet och stödet hos en annan vuxen inom yrket liksom. En som förstår hur viktig självkänslan faktiskt äör för en själv när man ska hjälpa andra med den.
Jag har pratat mycket med min nära vän Linda som jag verkligen är så glad att jag har.
Du har gett mig stöd, råd, hjälp och ALLT helatiden. Du ställer alltid upp och jag uppskattar verkligen det.
Jag var verkligen överlycklig när jag för första gången ändrade min identitet/läggning på kontakt sida. Det är först nu som jag verkligen vet vad jag själv är. Mina vänner har vetat de innan då jag själv blundat för sanningen.
Nu kan jag äntligen vara mig själv fullt ut!!!
Puss på er alla. love u
